Men det är luuuugnt. Vi är ju typ bara Ps bästa vänner. Så det är klart, varför skulle han vilja ha med oss? :S Det är ju bara vi som tar hand om honom, drar upp honom ur hans "depressioner", försöker lösa hans kärleksproblem, lyssnar på honom i timmar när han pratar, som ställer upp hela tiden och inte begär någonting tillbaka. P vet inte ens vem jag är längre, han vet ingenting om mig för han frågar aldrig. Han kommer alltid först. Tror inte att jag fick en födelsedagspresent av honom förra året ens...
Om han frågar idag om vi skall med till restaurangen och äta, eller om vi vill med på förfesten, så har jag inte lust. Jag sitter hellre hemma och kolla på Robinsson med familjen. Vill de ha med oss på grejer så kan de fan planera in oss från början, inte fråga i sista minuten! Jag vill inte följa med ut ikväll heller, vill han inte ha med mig idag så slipper han! Och när han kommer förbi här sticker jag gärna till älsklingens familj och kelar med deras hundvalp istället!
Ja, jag är förbannad! Jag hatar den här staden, jag hatar människorna här, jag hatar dem som skall föreställa mina vänner! Jag hatar att känna mig utanför, jag hatar att vara utanför! Jag hatar att de inte vill ha med mig! Jag vill härifrån! Jag längtar så grymt mycket till hösten, flytta härifrån, börja högskolelivet och skaffa nya vänner!
:(
2 kommentarer:
Ja, det bor många nötter här.. :/
Förstår precis hur du menar..
Skicka en kommentar