Hur svårt skall det vara?

Har haft massa möjligheter att uppdatera, men det har inte blivit av :S

Okej.. Flyttade till Malmö, fick ner typ alla grejer till lägenheten. Började må asdåligt. Ångest, panik, självmordstankar, hela den trevliga biten :S Klarade av nästan hela första dagen i skolan.... Kände hur fel det var, hur dum jag var som intalade mig att jag ville det där... Så åkte hem. Har varit nere och hämtat nästan alla grejer. Det blir en vända till och hämta de sista möblerna. Och antagligen måste jag åka ner och lämna in nycklarna, vore enklare om man kunde posta dem men tror inte att hyresvärden godkänner det...

Shit, det känns som att det låter så enkelt och känslolöst när jag läser vad jag har skrivit. Men jag håller nästan på att börja gråta bara jag tänker på det. Mår så jävla dåligt. Känner såna skuldkänslor. Känner mig så misslyckad. Känner mig så taskig mot mamma och pappa. Har liksom gjort det här en gång innan :( Borde ha insett då att högskolan inte är något för mig. Toppstudent i grundskolan och gymnasiet ja, men det innebär inte att man måste fortsätta plugga. Känns som att jag har slösat så mycket tid på ingenting. Känns helt hopplöst att få ett jobb.

Är nära en panikattack nu :( så tar en paus, en cigg, och försöker att inte tänka. Och kommer tillbaka och skriver sen.

Ååå vad jag vill att mitt huvud skall vara tyst! Det skriks för mycket