Föräldrar

Posted in kl. 3/21/2009 06:20:00 em
Okej, jag börjar bli mörkrädd... Är det bara jag som har snälla, helt underbara föräldrar? Känns som att det är många utav er som har massa problem hemma :(

lördag, mars 21, 2009

2 kommentarer:

Anonym sa...

Menar du med att de inte hjälper en med att gå ner i vikt. Mamma tycker att det är okej, men skulle jag sluta äta så skulle hon bara hota med att jag måste sluta dansa och då äter jag, för dansen är viktigast.

Pappa är jättemed på att jag ska gå ner i vikt, för då kan jag laga maten så han också går ner (han tränar minst en timma om dagen med cykling, löpning, rullskidor) och är smal överallt utom magen. När jag i sjuan sa att jag skulle testa ViktVäktarna så var han jätteglad och hjälpte mig mycket eftersom han själv räknat points. Jag vägde mycket då och gick ner 5,6 kilo den sommaren (2007) så jag vägde 57. Sommaren 2008 gick jag ner till 54,5kg och då sa jag till mamma att jag ville ha hjälp med min ätstörning, för jag kände mig rädd eftersom jag kände mig lika fet som när jag en gång vägt 64kg. Hon svarade bara att vi inte skulle dra in socialen i det hela.

Mina föräldrar stöttar mig till en del, men när jag väl äter lite mer så säger de "ska du verkligen äta det där?" eller "räknar inte du points?".. Då äter jag inget mer utan går in på mitt rum och föröker spy upp allt istället. Men de vet inte om det.


Jag vet inte om det var det du undra, men utanför maten, så är väl min familj vanlig.. Bråk härjar ofta, men vi är ju 3 tonåringen, vad kan man förvänta sig??


Kramar

22 mars 2009 kl. 07:25
Anonym sa...

Svar: såklart det blev bättre sen

22 mars 2009 kl. 10:24

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)