Min livshistoria del 1.

Joanna skrev detta till mig innan idag: "jag vet inte så mkt om dig. vill du berätta lite? tex varför du vill gå ner i vikt, är du underviktig? vad är ditt mål? och sånt."

Här kommer svaret. Jag fastnade i skrivandet och fick verkligen lust att skriva jättemycket, så varning, låååååång inlägg!

Jag har tyckt att jag har varit för tjock sedan jag var runt nio år skulle jag gissa. Jag var egentligen inte stor, men de "coola" tjejerna som jag jämförde mig med var väldigt små, så jag kände mig tjock. Jag tror att det var när jag var runt 12 år och kom till en årskurs 6-9skola som jag blev ätstörd, men jag har aldrig varit helt ana eller mia. Jag växlar mellan att ha "anorexiatänket" och gå ner i vikt till att få "bulimitänket" och hets- och tröstäta, så jag har pendlat mycket i vikt.

Jag har som högst haft ett BMI på 27,8 och det lägsta på 19,3. Nu ligger jag ungefär på 22, som egentligen är perfekt, men jag känner mig jättestor. När jag låg under 20 så var jag väldigt mycket mer nöjd med min kropp och mitt mål (just nu iaf) är 18,2.

Precis när jag började gymnasiet så hittade jag pro ana och mia på nätet. Det var nog då jag förstod vad det va jag var och jag hittade en plats där jag hörde hemma. Andra som förstod, som också hatade sig själva, skadade sig själva, ville dö. Den gemenskapen har jag aldrig känt innan, det existerar inte i den verkliga världen för mig. Jag har väl aldrig varit mobbad direkt, men lite utfryst och ensam. Jag har aldrig platsat in.

Jag hade en bästa vän fram tills nian, men vi gled mer och mer ifrån varandra under högstadiet. Det var först i gymnasiet som jag hittade vänner, en hel umgängeskrets som jag umgicks med och fick vara del i. De flesta är jag fortfarande vän med, men de flesta har flyttat härifrån och startat nya liv. Så kvar här så finns bara spilrorna av det. Jag vill också flytta härifrån. Jag vill till Malmö och plugga till lärare. Få nya vänner. Känna mig en som en del av något. Det är nog därför jag startade den här bloggen.

Jag var mycket på amerikanska forum. Då var pro miana inte så utbrett här i Sverige. Vi fanns, men forumen stängdes ner gång på gång och jag fick känslan av att vi var löst sammansatta, så jag övergav den svenska scenen helt för den amerikanska. Helt plötsligt började mitt favoritforum dö ut och min gnista försvann. Jag kände mig inte bekväm med de stora amerikanska forumen, jag saknade mina vänner som jag hade hängt så länge med. Jag försvann i princip helt från den ätstörda internetvärlden.

Jag hittade ett svenskt forum som jag blev medlem i. Men pågrund av min blyghet/sociala fobi/sociala känslighet så vågade jag inte skriva något. Kände mig inte hemma. Utav alla forum jag har varit medlem i så har det bara varit det amerikanska favvoforumet som jag har postat mycket i. När jag kom över 1000 poster där så kände jag mig stolt, jag hade aldrig gissat att jag skulle komma över 100 ^^ Men genom det svenska forumet som jag tittade in i lite då och då hittade jag bloggarna. Jag började läsa dem och kände att jag hade hittat ett ställe där jag kanske kunde känna mig hemma.

För ungefär en månad sedan så började jag äta medicin mot min depression som jag har haft hela mitt liv. Det var då lite av rädslan och blygheten släppte, jag kände att jag vågade starta en egen blogg. Jag vågade skriva kommentarer till andra bloggare. Jag kan fortfarande vara lite nervös att skriva till er, men jag känner att det är lättare nu. (Om ni inte skulle få svar på en kommentar ni lämnat här, så är det antagligen den rädslans fel.)

(Föresten, det amerikanska favvoforumet verkar vakna till liv igen, jag är så lycklig över det. Som jag har saknat de tjejerna!)

Det här får nu räcka för nu. Det är inte allt, det är långt ifrån allt. Det här är i princip bara om internets roll och stöd i min ätstörning. Det finns så otroligt mycket mer att skriva, speciellt om min depression. Ja, om hela mitt liv egentligen. Jag vet inte hur mycket av det som jag vill lämna ut, men jag skall försöka vara så öppen och ärlig jag kan. Och är det något ni undrar, så är det bara att fråga.