Igår grät jag innan jag somnade. Det känns som det var länge sedan jag grät på det sättet. Bara kände ångesten komma och jag kände mig som innan medicinerna. Och då började jag tänka på att jag bara har medicin för drygt en månad till :( Och jag kommer inte våga kontakta någon läkare för att få mer... Jag vill inte falla tillbaka. Vill inte må så dåligt som jag har gjort i hela mitt liv. Jag vill kunna vara glad! Jag vill kunna fungera som en normal människa!
Jag kanske skulle våga ta kontakt med en läkare om jag flyttade härifrån. Vet inte varför, men det känns mycket lättare då. När allting är helt nytt, när jag kan vara rädd för allt, då kommer jag inte orka vara rädd för allt. Då kommer jag inte bry mig.
Jag har gått på medicinen i 3-4 månader nu och det känns som att den inte hjälper lika mycket längre. Kanske jag behöver en högre dos?
Orkar inte tänka på det. Vill inte tänka på det. När medicinen är slut så tänker jag fortsätta som vanligt, inte låta depressionen dra ner mig. Tänker arbeta hårt för att inte falla, för när jag väl är där nere så kommer jag knappt upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
2 kommentarer:
Ja världen är helt sjuk, inte nog med att våldtäkterna ökar, nu tycker också en del av befolkningen att det är personens eget fel! Man blir ju bara så arg!
FY fan vad tråkigt gumman!
Har det hänt något speciellt det senaste? Är du väldigt stressad nu? Tänk efter om det är något undermedvetet?
Får inte bli såhär innan sommaren!! Inte nu när du är så fin och allt!!!
kram!!!
Skicka en kommentar