Whoop whoop - Massivt inlägg

Måndag: 689,2
Tisdag: 1100,7
Onsdag: 1055,2
Torsdag: 1512,7
Fredag: 1212,9
Lördag: 1948,7
Söndag: 981,6

I lördags drack jag likör och åt ostbågar, utan att tänka på min vikt. I torsdag fikade jag och njöt av att sitta ute. På kvällen åt jag BRÖD med OST och MARMELAD! Gud vad gott det är. Hade nog inte ätit det på typ två månader :S

Den här veckan har jag känt att jag börjar tappa det. Jag tänker inte låta mat stå i vägen mellan mig och mina vänner. Jag förtjänar att ta några godisbitar och lite ostbågar utan dåligt samvete. Jag förtjänar bröd och flingor och mannagrynsgröt! Jag förtjänar alkohol! Jag förtjänar oboy (även om jag inte vågat dricka det än)!

Jag förtjänar att vara glad även om vågen visar plus ibland! Jag tänker ta kontroll över min ätstörning, innan den tar kontroll över mig!

Jag har bestämt mig för att höja min "okej-gräns" till 1500 kalorier. Nästa vecka har jag lagt upp så jag tänker äta 1500, 1250, 1000, 1250, 1500, 1500, 1000. Vi får se hur det går. Mer mat = mer träning. Har inte planerat att bli tjock :P Och jag tror att det kan vara bra för både min kropp och min ämnesomsättning att jag höjer matintaget och ökar träning. Första veckan visar vågen nog lite plus, men det är bara temporärt. Sen går det ner igen. Men fastnar jag här mellan 53-54 kg, så är det okej, iaf över sommaren.

Helvete, jag är ju smal egentligen.. Visst, jag tänker nå 50 kg i år, men det behöver inte ske i sommar. I sommar tänker jag ha kul och njuta av att jag faktiskt har fler vänner än vad jag har trott. Det är konstigt att jag inte känner mig så smal som jag borde känna mig. 52 kg är den lägsta vikten jag varit på, nu är jag så nära det! 3-4 kg bort från 50 kg och jag borde närma mig att känna mig smal, men det gör jag inte.

Tack Ebba för din kommentar. Först blev jag faktiskt lite arg, men sen började jag tänka. Jag har alltid tänkt att jag inte skall bli som alla andra och sänka mitt mål så fort jag närmar mig, jag har aldrig tänkt låta ätstörningen ta över mig, jag har trott att jag är så stark så att jag klarar det. Men din kommentar fick mig att tänka... Jag är nog inte så stark. Jag skulle nog ha sänkt målet till 48, sen 45 och så hade det bara fortsatt. Men jag vill inte hamna där. Jag vill inte förlora kontrollen på det viset. Jag vill inte bli ett skelett. Jag vill inte tillbaka ner i ångestträsket. Jag vill inte dö! Så tack <3 Hade du inte skrivit så hade jag nog inte fått det här uppvaknandet.

Så nu tänker jag tillåta mig själv att ligga runt 53-54 kg ett tag, vänja mig vid min kropp och min storlek. Kanske till och med tillåta mig själv att gå upp i vikt så länge mina mått minskar! :S Muskler väger mer än fett och den friska sidan av mig vill få en riktigt vältränad kropp. Ätstörningdelen av mig kan godta muskler istället för ben. Hej ortorexi?

Det bästa med att börja äta mycket, är sen när man slutar med det. När ämnesomsättningen är van vid mycket mat och vikten bara rasar. Man säger ju att de sista kilona alltid är jobbigast. Kanske detta är bästa vägen för mig för att nå 50 kg? Och självklart kommer jag inte lämna er, om jag nu skulle ha gett det intrycket. Jag behöver er för att inte hamna i en hetsspiral och börja gå upp i vikt igen. Jag ligger hellre på 53,5 kg hela mitt liv än att få nå 50 kg bara för att gå upp till 60 kg sen!

Ojoj vad långt det blev. Förlåt ^^ Hoppas att ni alla kommer få en underbar vecka! <3