Oh, föresten! Var och handlade med mamma idag, och då såg jag en tjej som är lika gammal som mig men som gick på en annan högstadieskola än mig. Hon har typ alltid varit jättesmal, men nu var hon sjukt smal! Hennes ben var typ som mina armar, men jag kunde inte se hennes lår för hon hade lång kappa på sig. Och hela hennes kropp är så smal! Men jag vet inte om jag tycker att det var snyggt, ofta gillar jag sjukligt smala kroppar, men hon saknar något.. Kanske är det för att jag inte tycker att hon är vacker? Hennes ansikte är insjunket och hon har faktiskt inget vackert ansikte överhuvudtaget... Och hennes hår ser för gräsligt ut, helt torrt och strippigt, ser helt ovårdat ut.
Men när jag såg hennes ben så började jag längta tills mina ben är nästan så små. Jag vill inte bli som henne, märker jag att mitt hår blir helt förstört och mitt ansikte är äckligt insjunket så tänker jag stanna där. (Och det kan jag garantera att min älskling ser till)
Jag pratade lite om den där tjejen med mamma, och mamma sa "Visst att dina byxor har börjat hänga, men du behöver ju inte sträva efter att se ut så där". Mamma har märkt att jag har blivit mindre! :D Då händer det verkligen på riktigt! Och jag pratade om att jag tyckte att hon var för smal, men så pratade vi lite om att vissa kan ju verkligen inte gå upp i vikt och hon kanske är sån. Vet faktiskt inte om hon är ana eller inte, hon kanske är sån naturligt :S
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
1 kommentarer:
OJ! Första gången jag läser här, men shit vad gripande! Antagligen inte på det sätt som du vill, antar jag men. Själv är jag en tjej som kämpar för att gå upp i vikt. Har alltid varit smal men blev deprimerad i högstadiet och sjönk i vikt(inte annorexia). Har nu sex år efter det lyckats komma upp och väger 52, vilket jag är stolt över, min längd är 1,67 och jag tycker det är bra. Jag är nästan helt nöjd med mig nu. För sex år sedan var min längd den samma men jag vägde endast 47 och skolsystern tjatade på mig, de flesta av mina vänner vägde mellan 50-52 då och jag skämdes för att säga min vikt. Killarna tyckte att det var jättekul att de kunde lyfta mig lättare än de andra, men för mig var det bara pinsamt. Jag hade minst bröst i klassen och de är fortfarande små, de är faktiskt så små att jag inte tycker om att gå till stranden och bada och har aldrig köpt in en bikini för jag skulle aldrig vilja visa mig i den, jag har inget att visa. Att ha annat än naturliga bröst är inget jag önskar samtidigt som mina bröst är den kroppsdel som jag tycker minst om. Och kämpar för att få dem större på ett naturligt sätt. Som du märker är jag väldigt bröst fixerad just nu.
Men min fråga till dig, även om jag inte sett dig är: vad det är som får dig att vilja bli smalare. Att vilja bli av med det som du har?Jag skulle vara överlycklig om jag slapp ha höftbens kotor som skaver mot byxlinningen. Men av vad jag läst här, tycks du vilja vara en som vill byta ut den kropp du har mot en sådan som min. Så jag undrar varför? Och tolka mig inte fel nu för jag tycker ju ändå att alla har rätt till att göra vad de vill med sina kroppar så länge som de inte dör av det. Men jag är bara nyfiken på hur du tänker då du har just de motsatta planerna för din kropp jämfört med vad jag har.
Skicka en kommentar